KRIG - ELLER INTE?

SKAVLAN diskuterade försvar och krig idag. Schyman och skådespelaren Karim tyckte att man kan lösa konflikter på annat sätt. Aschberg förordade avskräckning med svenskt kärnvapen. Youtubern - ung kille - visste inte, hade ingen åsikt. Viceamiralen agerade militär. Influensern skulle flytta till Köpenhamn (obs skämt) 

HUR TÄNKER MAN egentligen. Våld som medel för att lösa en konflikt har sin hemvist i reptilhjärnan. HOTAR någon dig, slå tillbaka, helst så hårt som möjligt så att den djäveln inte vågar något i fortsättningen.
FÖRSVAR? Det måste väl vara tillåtet, och mänskligt. Det beror på. Är försvaret oproportionerligt våld är det straffbart.
ÖGA FÖR ÖGA tand för tand? Hämnden ger sällan eller aldrig ett slut på en konflikt.

VEM STARTAR KRIG. Det är en komplicerad fråga. Hur skapar man legitimitet för att dra en nation in i krig. Människor är rädda för krig eftersom krig är ett allvarligt hot. Men paradoxen är att män ofta är positiva till att dra ut i krig. Det kanske ligger i mannens natur att vara mera riskbenägen och mera se krig som ett äventyr. Att känna känslan av styrka när man avlossar en raket som gör ett hus till aska. Att krig är en lek som vi lärde oss som barn. 
PATRIOTISM, att offra sig för sitt land, har alltid varit politikers och militärens främsta arguement. -Försvarar du inte ditt land är du en svikare. Du skyddar inte din familj. Det är din plikt mot kung och fosterland.
Till denna känsla kommer tvånget från staten. Du SKA offra ditt liv för landet. Annars kommer fienden och tar ditt land. 

Det paradoxala är att de medel vi tar till för att skydda oss, familj, kung och fosterland, är egentligen den största faran. Politiker och militär vet hur man tubbar unga män att dra ut i krig och bli hjältar. Man tågar käckt ut mot fienden, med blicken riktad mot skyn, rak i ryggen, taktfast, med mössan på svaj. hjälmen och bajonetten möt höften. Kamratskap, frisk luft. hjältemod. 

Kontrasten mot det som möter dem på slagfältet är monumental. Då förvandlas man från att vara en social, kännande människa till att bli en reptil. När allt är över, traskar man hem trasig till kropp och själ med minnesbilder som inte vill släppa och ett mentalt bagage som tynger hela livet. 

SKA MAN INTE FÅ FÖRSVARA SIG? Det tar vi i nästa inlägg.